När människor hör ordet lektör tänker många på någon som letar fel.

Det är förståeligt.

Men min erfarenhet är att det viktigaste arbetet ofta handlar om något annat.

Att identifiera potential.

Vilka delar av berättelsen engagerar mest? Vilka karaktärer väcker störst intresse? Vilka teman förtjänar större utrymme?

En bra lektörsläsning handlar därför inte bara om att peka ut problem. Den handlar också om att hjälpa författaren att förstå sina styrkor.

Författare ser ofta sina svagheter mycket tydligare än sina styrkor. Det är mänskligt. Men det innebär också att viktiga kvaliteter ibland förbises.

När man förstår vad som redan fungerar blir det ofta betydligt lättare att utveckla resten av texten.

Därför ser jag inte lektörsläsning som ett betyg eller ett domslut.

Jag ser det som ett samtal med texten som utgångspunkt.