Det finns en punkt i många skrivprocesser där det inte längre handlar om inspiration. Man har skrivit, tänkt, vänt och vridit. Texten finns där, viljan finns där, men ändå vet man att något inte fungerar fullt ut. Problemet är bara att det inte går att se tillräckligt klart för att ta sig vidare på egen hand.

Jag möter ofta författare just i det här läget. De vet att något skaver i manuset, men de kan inte längre avgöra vad som faktiskt behöver göras. Det är ofta där bokcoaching blir relevant, inte för att någon annan ska skriva åt dig och inte för att du saknar talang, utan för att det är svårt att se sin egen text inifrån när man har levt med den länge.

I mitt arbete med bokcoaching handlar det därför inte i första hand om formuleringar eller språkliga detaljer. Fokus ligger på riktning, på vilka val som har gjorts och vilka som fortfarande undviks, på avgränsning och på hur skrivprocessen ser ut över tid. Jag tittar på vad boken försöker bli och varför den har fastnat just där den har gjort.

Det här är inte en tjänst för den som söker snabba lösningar eller enkla genvägar. Det är ett arbete för den som vill ta sitt skrivande på allvar och faktiskt komma vidare, även när det innebär att stanna upp, tänka om och fatta beslut som känns större än de först verkar.

Om du känner igen dig i de teman jag har skrivit om under de senaste veckorna är det ofta ett tecken på att problemet inte är brist på vilja eller engagemang. Ofta handlar det i stället om att du saknar ett sammanhang att arbeta i, någon form av struktur och spegling som gör det möjligt att se både texten och processen tydligare. Det är där mitt arbete börjar.